Vid somliga tillfällen behöver man musiken för att bara finnas där. I bakgrunden och ledsaga en och utan att rycka med i vilda mimutspel. Jag har samlat på mig låtar till en lite längre playlist som ska kunna bara gå och gå… Den knåpades ihop när jag var tvungen att jobba en hel helg.

Eftersom det blev så många låtar har jag inte lagt något krut på att berätta något specifikt om varje artist för sig. Den generella tanken var att sätta ihop en mix av instrumental musik som inte är klassisk och inte för party. (Lugn bara lugn, partylistor kommer, var så säker.) Ok, here goes: Kiwinskis lista – 17 januari 2010 

1. Studio – Out There

2. Megafaun – Bella Marie

3. Yann Tiersen – Le Matin

4. Tycho – Coastal Brake

5. Caspian – Epochs In Dmaj

6. Hauscka – Alma

7. Yann Tiersen – La Dispute

8. Ratatat – Kennedy

9. Zero 7 – Seeing Things

10. Sufjan Stevens – Redford (For Yia-Yia & Pappou)

11. Detektivbyrån – E18

12. Mogwai – I know You Are But What Am I?

13. Hauschka – Blue Bicycle

14. Yann Tiersen – Yellow

15. Moby – Isolate

16. Ratatat – Loud Pipes

17. Air – Le Soleil Est Près De Moi

18. Zero 7 – Polaris

19. Yann Tiersen – J’y Suis Jamais Allé

20. Cut Copy – Eternity One Night Only

21. Röyksopp – Silver Cruiser

22. Gotan Project – Shall We Dance?

23. Detektivbyrån – Kärlekens Alla Färjor

24. Laleh – 12

25. Röyksopp – Tristesse Globale

26. A Hawk And A Hacksaw – Oriental Hora

27. Beirut – La Banlieu

28. Ratatat – Black Heroes

29. Detektivbyrån – Hus Vid Havet

30. Mogwai – New Paths To Helicon PtII

31. Yann Tiersen – Comptine D’un Autre Été, L’Après-midi

32. Ludvico Einaudi – Uno Strano Destino

33. Gotan Project – Last Tango In Paris

34. Air – Lost Message

35. Detektivbyrån – Om Du Möter Varg

36. Beirut – Mimizan

37. Hauschka – Morgenrot

38. Riceboy Sleeps – Happiness

39. Yann Tiersen – Letters

40. Ludvico Einaudi – Giorno Dispari

Annonser

Mjukstartar med lista #1

10 januari 2010

Visst är det kul med pepp, och röj, men ibland kan man behöva en introvert stund för reflektion. Komma tillbaka på noll. Så här i nyårstider blickas det bakåt och i denna anda har jag komponerat bloggens första lista. En mjukstart, men ack så smäktande.

Listan spotifierad: Kiwinskis lista – 10 januari 2010 

1. The xx – Islands. Plötsligt bara fanns de där, kom starkt på slutet och placerade sig högt på diverse listor över årets bästa album, som dessutom är deras debut. De har tre spelningar inplanerade i Sverige och jag säger bara lycka till för att få tag i en biljett.. Något säger mig att vi lär få höra mer av dessa britter.

2. Mumford & Sons – Sigh No More. Om möjligt, lyssna på Sigh No More på väldigt, väldigt hög volym. Du kommer förstå varför. Åh. Kraften kommer inifrån.

3. Exixtensminimum – Mirrors. Mirrors kommer från plattan Ok Boys som även den omnämnts ett par gånger när 2009 års bästa skivor kommit på tal. Magnus Henriksson har inspirerats av Arcade Fires texter. Döm själv.

4. Au Revoir Simone – Take Me As I Am.  Jag gillar inte när de börjar låta som Electrelane och vrider upp takt och tempo under låtens gång. Take Me As I Am är inte sån.

5. Bon Iver – Blood Bank. Jäääj, Bon Iver is back. Eller han kanske aldrig försvann. Vintern kan nu få bli precis hur lång den vill.

 6. First Aid Kit – You’re Not Coming Home Tonight. Systrarna Klara och Johanna Söderberg tog världen med storm med sin Fleet Foxes-cover på YouTube (Tiger Mountain Peasant Song). Senast jag kollade hade den visats 1 031 978 gånger. Wow. På Debaser Malmö i höstas avslutades deras konsert med just den låten. I en ring mitt i publiken stod de och sjöng och plötsligt var vi som på en hemmafest där alla druckit sig kärleksfulla och stolta.

7. Slow Club – Dance ´Til The Morning Light. Härligt naiv stämsång… Plötsligt känner jag mig gammal. Hela skivan, Yeah So?, känns hemmatam och kär. Om man tänker sig att The Ting Tings är Yin så är Slow Club Yang. Jag kan se framför mig Slow Club på Roskilde eller valfri sommarfestival, en bakiseftermiddag, folk sitter på marken och njuter… Jo, när jag tänker efter är hela skivan väldigt somrig. Det ska jag komma ihåg.

8. Athlete – Love Come Rescue. Athlete har en dolumenterad förmåga att lyckas blanda upbeat och low-fi på samma skiva utan att det känns hackigt. Här är en av de mer långsamma låtarna på skivan. Vill man få upp tempot lite bör man lyssna på den senare halvan av skivan – mycket trevlig är den.

9. Nouvelle Vague – All My Colours. Är det bara jag eller är det sjukt svårt att hålla koll på vilka Nouvelle Vague egentligen är? Marc Collin och Olivier Libaux kan väl kallas hjärnorna bakom Nouvelle Vague, och i alla fall på denna låten, från skivan ”3” från oktober 2009, sjunger ”chanteusen” Melanie Pain och Ian Mc Cullough (från Echo And The Bunnymen).

10. Bowerbirds –  Crooked Lust. Personligen har jag fastnat mer för deras första album, Hymns For A Dark Horse, som kom 2007, men från den senaste skivan är denna lilla sång fin i all sin enkelhet.

11. Phosphorescent – It’s Not Supposed To Be That Way. För nördighetens skull var jag tvungen att läsa på lite på Wikipedia om fosforescens. Besläktat med flourescens, men i motsats till den senare, sänder fosforiserande material inte omedelbart ut den strålning den absorberar. De tappade mig någonstans mellan ”förbjudna energitillstånd” och lågintensitet, men jag vill tro att det finns någon koppling till Mathew Houcks namnval. Hans snart ett år gamla hyllningsskiva till Willie Nelson innehåller bland annat denna bitterljuva tolkning. Fattar man tycke för hans karaktäristiska melankoli rekommenderar jag varmt ”Wolves” från skivan Pride. Den känns i magen.

12. Florence + The Machine – Cosmic Love. För mig är detta ett sommarminne. En vän hörde av sig och sa att jag bara måste lyssna. Och just denna låten har av någon anledning fastnat. Pa pa pa pampigt.

13. Antony And The Johnsons – Another World. Både utanpå och inuti en eftertänksamt djup låt med läskigt sorglig  text. Men man behöver ta till sig de stora känslorna då och då, för att tänja ut spannet upp till lyckan.

14. Jenny Wilson –  The Wooden Chair. En maffig låt som andas både Angie Stone, coolness och självdistans.

Välkommen till festen!

05 januari 2010

Svensk musikjournalistik är ett riktigt tupperwareparty. Vissa är inbjudna, andra följer med; någon gillar något, alla håller med. Visst är tips om nya skivsläpp och nya artister alltid kul, men auktoriteterna hade gärna fått vara fler, tipsen fler. I bruset är jag ännu en röst. Och i mitt huvud ekar ett citat som uppnått rundgång vid det här laget: Hybris är en livstil.

Välkommen till festen! Låt oss dansa och låt oss bli förlorade.

Kärlek

/Kiwinski